Blogg D

De nya sociala medierna har gjort det ännu lättare att få tillgång till de senaste nyheterna. Men jag tror inte att de kommer att konkurera ut de traditionella medierna. Folk kommer alltid att vilja se på tv, bläddra i tidningarna osv. Det är inte alla som har tillgång till datorer hela tiden, och inte alla som vill det heller.
Jag tror även att de sociala medierna är populärast först i början av någon händelse, då de traditionella medierna inte har hunnit raportera ordentligt från händelserna. Vid exempelvis stora katastrofer så har man nog bättre information från de sociala medierna, då de genast kan rapportera vad som har hänt osv. Det finns alltid någon på plats, innan de andra journalisterna har kommit dit.
Jag tycker att de traditionella medierna kan ta hjälp av dessa nya medier, kanske genom frilans osv. De kan publicera länkar till bloggarna på sina hemsidor. Och att de inte ska känna sig hotade av dem, utan kanske lära av dem. journalisterna hos de traditionella medierna kan också skriva bloggar och publicera på hemsidorna, så att man får en mer personlig bild från dem.

Samtidigt så är det svårt att hålla koll på de sociala medierna. Man kan ju inte ha samma etiska regler som för de traditionella medierna, eftersom det finns många privatpersoner som skriver och rapporterar från bloggar osv. På samma sätt så blir det också svårare för folk att vara neutrala. De blandar nog gärna in sina egna åsikter i frågor, ingen har ju gett dem direktiv att man ska vara neutral och objektiv i sitt nyhetsrapporterande. Samtidigt så kanske det blir svårt att veta hur man ska göra vid namn- och bildpublicering osv. För det finns ju ingen som kritiskt granskar deras rapportering.

Blogg C: Journalistik som tar plats.

Jag har läst Häxornas försvarare av Jan Guillou. Jag har läst den en gång förut (för vad som kändes vara för 100 år sen) men beslöt att läsa den igen för att färska upp minnet lite grann. Guillous reportage utspelar sig kring de häxbränningar som skedde i Sverige. Boken i sig är ganska intressant, men som i de flesta böcker så finns det delar i boken som är väldigt tröglästa och uttråkande.
Tycker han har gjort ett bra jobb med språket i boken. Det är lättläst och trots att det är mycket fakta som man tar in så går det lätt att läsa och det är intressant. Han har också på flera ställen blandat med humor, bra för att "lätta på trycket" och inte göra reportaget så stelt och formellt.
Dispositionen är också bra. Han börjar med de äldsta häxbränningarna och arbetar sig framåt i tiden.

Reportaget verkar innehålla offantligt mycket research, eftersom det är historiska händelser som utspelar sig är väl detta inte så konstigt. Det måste kräva en hel del research för att man ska vara säker på att det man skriver har så stor sanningshalt som möjligt. Gillous tanke var ju att från början skriva en roman, men sedan insåg han hur stort området egentligen var så han valde att skriva ett reportage istället. Det är ju ganska svårt att också kontrollera källorna, när vittnen har vart döda i hundratals år. Så i det här fallet så tycker jag att man kanske bör se lite lättare på källkritiken.
Så jag tycker att författaren gjorde ett bra val när han valde att skriva reportaget som en bok. Det är ett så stort område och det skulle inte göra det rättvisa om man kortade ner alla fakta osv. Men samtidigt så kanske det finns risk för att det kommer med saker som inte har sån stor betydelse, utan bara funkar som platsfyllnad.

Allt som allt så tycker jag att boken är mycket bra och intressant. Det är en massa fakta att ta in och han gör så att man tar in det på ett bra sätt. Jag rekomenderar boken varmt till de som vill läsa mera om ämnet.

Blogguppgift B: Namnpublicering eller ej?

Namnpublicering är något ett väldigt känsligt och problemfyllt ämne.
Det finns så många faktorer som man bör tänka på vid publicering, och så många saker som kan gå både rätt och fel.

När jag tittar på Aftonbladet så har den tyska kvinnan inte namngetts innan den första rättegången var över. Jag tycker att de har agerat korrekt när de inte har namngett henne innan domen. Detta om man nu anser att det ligger i allmänhetens intresse att ge ut hennes namn. Jag är lite osäker på vart jag står i det här fallet. Brottet är grovt och det är barn som det handlar om, men jag tycker egentligen inte att det är en anledning till att namnet ska publiceras. Det känns som att det bara är ett sätt för att stilla läsarnas nyfikenhet.

Om man ser på fallet med mordet på Engla Höglund så tycker jag att det är skillnad när man publicerar namnet på mördaren. Han verkar vara en brottsling med återfall och har flera gånger utfört eller försökt utöva någon typ av sexualbrott. Att namnge en sådan brottsling kan ha avskräckande effekt både för honom och liknande brottlsingar. Men samtidigt så ska man inte låta bli att se den negativa sidan. Om han kommer ut i fängelse och vill återanpassa sig till samhället så är det försvåras för han nu eftersom han kommer bli igenkänd vart han än går.

I fallet med skolskjutningen i Kauhajoki så känner jag mig väldigt osäker på hur jag skulle göra. När jag kollade på klippet från Aktuellt så tycker jag att de har rätt i att bilderna var nyhetsvärde eftersom de var ett hot som inte polisen brydde sig om. Men samtidigt så kan de vara inspirerande för en del människor. Framförallt tillsammans med budskapet "Detta har inte hänt i Sverige än". Men jag är osäker på namnpublicering eftersom att jag tycker att man borde tänka på mannens anhöriga, de personer som förlorade någon anhörig kan ge sig på dem istället för 22-åringen när de inte har honom att ge utlopp för sorgen åt. Namnet förenklar även för dem som inspireras av honom, de kan hitta mer material från honom på nätet osv.

Efter alla mina funderingar kring ämnet namnpublicering så har jag kommit fram till att det är någonting som kräver enorm eftertanke. Och är förhoppningsvis någonting som man kommer lära sig mer av genom erfarenhet och träning.

Blogg A: Nyhetsvärden

Jag anser att den nyhetsvärdering och människosyn som medierna har idag har blivit snedvriden. För min egen del så kan jag inte förstå hur de nyheterna om de asiatiska naturkatastroferna kan bli så undanträngda av de amerikanska nyheterna.
Varför är amerikanska liv mer värda?
Hade en miljon människor varit isolerade i USA hade man fått höra nyheten i flera veckor, tills man tröttnade på det, och inte i en notis som i det här fallet.
Världen har blivit så amerikaniserad. Det som händer i USA sprids till resten av världen snabbare än något annat. Men det tycker jag inte är någon anledning till att man ska anse de nyheterna mer värda.
Jag tycker nyheterna om Gustav fick onödigt mycket utrymme om man ser till det som har skett i Asien. Speciellt inte om orkanen ännu inte har kostat några människoliv. Varför inte koncentrera sig på naturkatastroferna som redan har kostat tusentals människor livet?

Tycker det var ett intressant program och tycker att det är bra att man tar upp det här ämnet och diskuterar mera kring det.